Kreativitet är underbart

Den mänskliga kreativiteten är vanligtvis något som är fantastiskt hyllat och älskat av större delen av våra kära med-kosmopolitaner på denna lilla grusflinga i mörkret. Viljan och lusten att skapa är faktiskt inget som kan mätas då den är lika stor hos alla människor. För alla skapar. Det är egentligen det vi spenderar större delen av vår tid med att göra. Om det så är i plastfabrikens instängda lackeringsrum eller med en mbira på en trång gata i Havanna. Skapandet sker ändå och vi älskar det.

Det jag tänkte pointera i denna blogg är det artistiska skapandet. Jag har en mycket älskad flickvän som just genomfört ett stort projektarbete i form av att skapa en musikvideo tillsammans med en vän, som även råkar vara en underhållande och kreativ bloggare, och de lyckades få ett väldigt lyckat resultat. De har slitit och de har offrat sömn och fritid för att göra detta något, som de för tillfället säkerligen kommer tänka ett par gånger innan de genomför igen, och slutligen blev de ändå rätt nöjda. Underbart.

Personligen är jag väl lagt åt skrivandets konst. Jag har någon lustig passion för detta med att skriva och jag skriver som bäst när jag mår som sämst. Alldeles fantastiskt då det vanligtvis hjälper att skriva i de stunderna. Kan någon förövrigt förklara för mig varför man som deprimerad mår bättre av att höra riktigt mörk musik eller skriva något riktigt mörkt? Det känns ologiskt. I vilket fall som helst gillar jag att skriva. Jag skulle vilja spela på en sådan där gitarrliknande sak, men det har varit svårt för mig att greppa det där. Jag är människa, alltså lite retarderad, sorry.

Den kreativa kraften är fantastisk. Den kreativa viljan som finns hos varje individ. Det är lustigt att skolan, vars ena stora syfte är att främja kreativiteten, är en av de största anledningarna till att många barns artistiska kreativitet hämmas och ibland rentav försvinner. Jag har aldrig tyckt om att rita mig veteligen. Jag hade tänkt fråga min mor imorgon om jag tyckte om att rita och måla när jag var liten, men nuförtiden sker det aldrig. Varken min far eller min äldre bror ritar heller, någonsin. Det är lite trist för att jag känner mig lite hämmad på den fronten. Rent musikaliskt och som målare känner jag mig otroligt hämmad. Fotografier har jag svårt för också. Det knepiga är att jag förstår själva det bakomliggande. Jag har en känsla för det jag uppfattat är normtänkande att tycka är bra och stark musik, vacker konst och snygga fotografier, men jag kan inte utföra det själv. Ibland tycker jag det är lite lustigt, men sedan slås jag av en enkel acceptans för det jag ändå skulle kunna förändra om jag så ville.

Något som är fantastiskt för kreativa människor är de stora hemsidorna myspace och youtube. Här ges artister och amatörer möjligheten att uttrycka sin egen kreativitet och känsla för allmänheten, och får därmed ett sätt att uttrycka sin vilja att skapa. Precis som jag själv gör just nu. Nuförtiden föds stjärnor på myspace.com, och poeter och journalister (samt andra terrorister) håller till i bloggträsket vid kaj misérable.

Denna blogg dedikeras framförallt till något av en inspirationskälla i kreativitet för mig. En av mina allra närmaste vänner är min kusin Adam (som jag förövrigt ska gå på dödsvandring med i sommar, stay tuned) som för tillfället skriver och producerar sin egen musik tillsammans med min äldre syster och några andra musiker. Detta gör han självfallet inte för att han tjänar några pengar på det. Ej heller för att han lider någon brist på saker som skall göras. Han gör det helt enkelt för att uttrycka sig, och det fungerar väldigt bra.

Den här bloggen är för Adam, och här är hans musik.

Vore vi människor utan vår kreativitet?